Idén med sionismen – det judiska folkets befrielse i sitt fädernesland – är djupt rotad i den ständiga längtan för och djup samhörighet till landet Israel, som har varit en stor del hos Diasporan genom århundradena.
Den politiska sionismen uppkom som ett svar på förtycket och förföljelsen av judar i Östeuropa och ökad besvikelse i samband med frigörelsen i Västeuropa. Denna ledde varken till ett slut på diskrimineringen eller till integration av judarna i samhället.
Begreppet tillkom vid skapandet av Zionist Organisation i samband med den Första Sionistkongressen 1897, som inkallats av Theodor Herzl i Basel, Schweiz. Den sionistiska rörelsens kärna innehåller både ideologiska och praktiska delar vilka avser främja återvändandet av judar till landet. Judiskt nationellt liv skall förenklas genom sociala, kulturella, ekonomiska och politiska förnyelser. Men själva grunden handlar om att skapa ett internationellt erkänt och lagligt tryggt land för det judiska folket i sitt historiska hemland där de kan vara fria från förföljelse och utveckla sina egna liv och sin identitet.
Theodor Herzl, den moderna politiska sionismens fader föddes i Budapest, 1860. Herzls första möte med antisemitismen som skulle forma hans liv och judarnas öde under 1900-talet, ägde rum då han studerade på universitetet i Wiens (1882).
|
1894 blev kapten Alfred Dreyfus, en judisk officer i franska armén, oskyldigt anklagad för förräderi (huvudsakligen pga den rådande antisemitiska atmosfären). Herzl bevittnade hur massorna skrek ”död åt judarna”. Hans slutsats blev att det endast fanns en lösning på dessa antisemitiska attacker nämligen judisk mass-immigration till ett land de kunde kalla för sitt eget. Dreyfus-affären blev en av de avgörande faktorerna för den ursprungliga politiska sionismen.
Herzls idéer möttes med entusiasm av de judiska massorna i Östeuropa även om de judiska ledarna inte var lika förtjusta. Herzl ledde den Första Sionistkongressen i Basel, Schweiz 1897. Den sionistiska rörelsen som utvecklades på hans initiativ bildade också organisatoriska, politiska och ekonomiska verktyg för att förverkliga sin vision och ideologi. Han myntade också ordspråket ”om ni vill det, är det inte bara en dröm" - sioniströrelsens motto. Få kunde då ana att sioniströrelsen endast 50 år senare bidrog till bildandet av staten Israel.
Det mest centrala i sionismen är tanken att landet Israel är det judiska folkets historiska födelseplats och tron att judiskt liv någon annanstans är ett liv i exil.
Drömmen om Sion och judisk immigration fortsatte under hela den långa perioden i exil efter Templets förstörelse 70 f.Kr. Denna dröm antog en ny form under 1800-talet då modern nationalism, liberalism och emancipation ledde till att judarna tog upp nya frågor. Det var Herzl som stärkte och konsoliderade sionismen i en politisk rörelse.
Sionismen omfattade olika grupper som sträckte sig från religiös sionism till socialistisk sionism. Alla arbetade tillsammans mot samma mål – det judiska nationalhemmet. Här skapades deras spirituella, religiösa och politiska identitet. Här fick de för första gången en stat. Efter att med våld ha fördrivits från sitt land behöll de i Diasporan sin tro och slutade aldrig att be och hoppas att en dag återvända till Israel. |