Efter att ha upplevt många år med den största BNP-tillväxten av världens ekonomier fortsatte Israel sin ekonomiska återhämtning under 2003 efter en tvåårig avmattning inom nästan alla ekonomiska områden. Denna trend fortsatte till 2007. Under 2006 – 2007 fortsatte Israels BNP att växa och nådde 5.1% under 2006, trots det Andra Libanonkriget vilket orsakade en tillfällig nergång med 0.7% av BNP. Den snabba återhämtningen och den fortsatta tillväxten leddes liksom tidigare av näringslivet och expanderade med 6.4% vilket resulterade i en BNP av $20.138 per capita under 2006.
Under åren 2006 – 2007 fortsatte Israel att uppnå sina makroekonomiska mål, en mycket låg, ibland t o m en negativ inflationstakt, ett mycket lågt budgetunderskott och en begränsad ökning av de offentliga utgifterna. Samtidigt fortsatte Israel att attrahera utländska investeringar samtidigt som man kunde se en snabb tillväxt av exporten och en positiv handelsbalans för första gången. Dessa trender fortsatte under första halvåret 2007 och prognosen för hela året var en ekonomisk tillväxt utan inflation, ett lågt budgetunderskott och ekonomisk stabilitet på alla fronter.
Under senare delen av 2008, när en del av världens finansiella jättar började vackla och marknaderna runt om i världen var på gränsen till kollaps, visste man inte hur Israels känsliga exportbaserade ekonomi skulle klara sig. Med tiden, kunde Israel emellertid uppvisa en stark ekonomi som inte bara klarade att expandera under år av högkonjunktur utan också var motståndskraftig under perioder av ekonomiska nedgång.
Israel var väl förberett under 2008 när effekterna av den finansiella krisen noterades runt om i världen. Från ett makroekonomiskt perspektiv fann Israel sig i en av sina starkaste positioner sedan tillkomsten.
Tre huvudsakliga anledningar nämns ofta när man förklarar Israels styrka inför svåra utmaningar:
Den första anledningen är Israels konservativa banksektor. Ett starkt reglerat system och en moderat banktradition höll Israel utanför de äventyrliga instrument som var så ödesdigra för USA och Storbritannien.
En annan anledning var arbetsmarknadens elasticitet att dess förmåga att ta itu med nya realiteter. Allt eftersom ekonomin blev bättre under 2009, återvände lönerna och arbetsmarknaden snabbt till tidigare nivåer.
Emellertid var det den starka inhemska konsumtionen under krisens förlopp som gjorde den stora skillnaden. Under lågkonjunkturen drog israelerna ner på dyrare inköp men konsumtionen av dagligvaror förblev oförändrad..
Israels ”ekonomiska mirakel” är mer än en historia om lågkonjunktur och återhämtning – det är historien om en ekonomi som är uppbyggd från ingenting, som överlevde otaliga kriser och allvarliga ekonomiska hinder och som till slut reste sig som en framgångsrik, frimarknadsekonomi med invånare med en hög levnadsstandard.