|
EU och Israel
Den Europeiska Unionen (EU) och Israel har en lång historia av växande samarbete som grundar sig på delade demokratiska värderingar, respekt för marknadsfrihet och förpliktelser för att värna om ett öppet internationellt ekonomiskt system. Israels ledare inom politik, industri och handel är måna om att upprätthålla nära kontakter med EU och under de senaste fem årtiondena har relationerna inom handel, kultur, politiskt samarbete och ett utvecklat avtalssystem stärkts.
För Israel är relationerna till EU av stor betydelse eftersom unionen är Israels största handelspartner vad gäller import, och den näst största (efter USA) vad gäller export. År 2006 gick 27.9% av Israels export till Europa och 37.7% av importen kom därifrån. Speciellt Tyskland har för Israel varit en viktig handelspartner, något som grundar sig i 1950-talets skadestånd (från Förintelsen) till Israel som till stor skedde i form av råvaruförsörjning. Handeln mellan de två länderna har fortsatt fram tills idag. Även för de europeiska länderna är relationerna till Israel av stor betydelse, inte minst av politiska skäl.
Denna handel ledde 1975 till ett frihandelsavtal mellan Israel och dåvarande EEG som förnyades och uppdaterades 1995. 1994 antogs även Essendeklarationen där EU utlovade att ett privilegierat förhållande skulle upprätthållas till Israel.
1995 års EU - Israel Association Agreement, som ersatte avtalet från 1975, trädde i kraft först år 2000 efter att samtliga EU medlemmar, EU parlamentet och Israels parlament, Knesset, hade godkänt det. Avtalet ger rättsliga riktlinjer för EU och Israels relationer och innehåller bestämmelser för politisk dialog, etableringsfrihet, liberalisering av tjänster, fri rörelse för kapital samt ekonomisk och socialt samarbete. Parterna har under avtalet även förbundit sig att kämpa mot antisemitism, främlingsfientlighet och rasism. I avtalet upprättades också två institutioner – EU-Israel Association Council och EU-Israel Association Committee som håller årliga möten där de bilaterala relationerna ses över genom diskussion av frågor av gemensamt intresse.
De senaste åren har en rad viktiga uppgraderingar i associeringsavtalet skett med syfte att förbättra EU-Israel relationer, bland annat uppgraderades år 2010 avtalet till att inkludera liberalisering av handel även med jordbruksprodukter och fisk.
Som en del av Barcelonaprocessen skapades 1995 Euro-Mediterranean Partnership - ENP (senare Union for the Mediterranean). Detta var ett EU-initiativ med syfte att förbättra dess relationer till länder i regionen kring Medelhavet, bland annat Israel. Samarbetet innebar bland annat att öka handel mellan regionen och EU genom en reduktion av handelshinder. En annan målsättning var att förespråka fred i regionen genom ökat handelsutbyte. Andra samarbetsområden rörde gemensamma projekt såsom rening av Medelhavet, utveckling av solenergi i regionen samt ett initiativ att utveckla små som stora företag.
Detta samarbete fortsatte fram tills 2000 (trots försök att återuppliva projektet år 2008) och ersattes så småningom av European Neighborhood Policy (ENP) år 2005. Till skillnad från det mer multilaterala samarbetet under Union for the Mediterranean, bygger ENP på bilaterala förhandlingar anpassade efter varje land. Syftet är att främja integration mellan EU:s grannländer och dess medlemsländer genom att skapa ett intresse för EU:s interna marknad samt en ökande möjlighet att delta i EU:s huvudsakliga frågor och program.
Union for the Mediterranean - UfM bildades 2008. Det nya ramverket innebär ett antal viktiga organisationsförändringar. Bl a skapades ett gemensamt delat ordförandeskap och fokus sattes på 6 större samarbetsprojket. vidare introducerades ett antal nya partners och antalet medlemsländer uppgår nu till 43.
Både under EuroMed-åren och nu inom det nya Ufm, har Israel aktivt deltagit i många officiella möten. Israeliska utrikesministrar har deltagit i Euromed:s utrikesministermöten vilket ger en indikation på hur viktiga detta samarbete är för Israel.
ENP Action Plan är betydligt mer detaljerad än det tidigare EU-Israel Association Agreement. Avtalet, som trädde i kraft år 2005, nämner följande områden för samarbete:
uppgradering av politiskt samarbete; främjande av fred i Mellanöstern; anpassning av israelisk lagstiftning till EU i ett försök att öppna EU:s interna marknad till Israel; antagande av större handelsfrihet, service och jordbruk; kampen mot organiserad brottslighet; samarbete inom transport, energi och kommunikation samt närmare kontakter inom vetenskap och teknologi samt utbildning kultur och andra civila områden. Tio kommittéer har upprättats och möts regelbundet både i Bryssel och i Jerusalem. Ett stort antal avtal inom olika områden har skrivits på under ENP Action Plan medan många avtal för närvarande är under förhandling.
|