Ambassadör Bachman har skrivit en slutreplik som Sydsvenskan inte ville publicera. Då publicerar vi den här:
“Palestinagrupperna skall inte finansieras av svenska regeringen”
Det är knappast förvånande att Rolf Björnson från Palestinagrupperna inte vill kännas vid de historiska fakta jag lade fram i min debattartikel “Sveriges påstående är mycket problematiskt” (Sydsvenskan 17/2/2017).
Innan jag bemöter ett antal av Björnsons många vilseledande påståenden, kan det emellertid vara på sin plats att säga några ord om bilden i stort.
Björnson vill straffa Israel, en liberal demokrati med lika rättigheter för alla medborgare utan avseende på religion, kön eller etnicitet. I Israel råder yttrandefrihet och religionsfrihet, pressen är fri och det hålls fria demokratiska val – allt under överinseende av en oberoende Högsta domstol och ett oberoende rättsväsende. 80% av den arabiska befolkningen i Israel uppger i opinionsundersökningar att de hellre lever i Israel än i något annat land. Med avseende på hur nöjda HBTQ-personer känner sig med sin situation, kommer Israel på 7:e plats i världen, enligt en nygjord och omfattande undersökning. Det kristna samfundet i Israel är det enda i hela Mellanöstern som tillväxt i numerär under de senaste 50 åren.
Det är emellertid inte för detta samhälle som Björnson och hans gelikar väljer att visa sitt stöd. Istället stödjer de ett styre, det palestinska, där två tredjedelar av befolkningen ställer sig positiva till terrorism riktad mot civila, där man deltar i terrorhandlingar och där över 90 procent av befolkningen hyser antisemitiska åsikter, enligt ADL som står bakom världens mest omfattande studie av antisemitiska attityder.
I det palestinska samhället finns ingen demokrati, ingen yttrandefrihet och heller ingen religionsfrihet. Palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas är nu inne på det 13:e året av ett 4-årigt mandat. Samtidigt har den kristna befolkningen i de områden som administreras av Palestinska myndigheten krympt ihop till nära nog ingenting, också i den kristna staden Betlehem. HBTQ-personer tvingas gå under jorden eller utstå allvarlig förföljelse. Journalister censureras, hotas och torteras. Allt detta medan Palestinska myndigheten sprider antisemitisk propaganda av nazi-snitt samt hyllar, uppmuntrar och finansierar terrorism.
Tydligt är att allt detta på intet vis oroar Björnson och Palestinagruppern – eftersom deras aktivism som det förefaller mindre grundas i omsorg om palestinierna än avsky inför världens enda judiska stat, Israel. Hade de verkligen velat visa omsorg om det palestinska folket, skulle de tydligt ha fördömt det palestinska ledarskapets högst klandervärda styre.
Björnson skriver att det är ’uppenbart att Israel saknar vilja till fred’. Detta påstående borde i all sin absurditet vara tillräckligt för att avslöja Björnson som en allt annat än pålitlig källa och som en radikal anti-israelisk aktivist.
Israel har vid åtminstone 6 tillfällen erbjudit eller accepterat fredsförslag baserade på principen ’land för fred’ – 1937, 1947, 1967, 2000-2001, 2008 samt ett ramverk för fred 2014. Det palestinska ledarskapet har förkastat alla dessa fredsförslag. Åren 2000-2001 erbjöds Yasser Arafat 95% av Västbanken och Gaza med Östra Jerusalem som palestinsk huvudstad. Istället för att acceptera fredsuppgörelsen påbörjade han en terrorkampanj mot Israel som kostade tusentals oskyldiga människoliv. År 2008 erbjöds Mahmoud Abbas 98% men bemödade sig inte ens om att ge ett svar och lämnade därefter helt enkelt fredsförhandlingarna.
I Israels självständighetsförklaring uttrycks tydligt att Israel söker fred med alla sina grannar och världens övriga länder. 1979 slöt man fred med Egypten och 1994 med Jordanien och sedan dess har man fortsatt att erbjuda den palestinska sidan fred – erbjudanden som ständigt förkastats ända till idag.
Björnson hävdar också att 750 000 palestinier tvingades från sina hem åren 1947-1949. Det är sant att 750 000 palestinier kom att lämna sina hem mellan dessa år, men Björnson utelämnar med cynisk beräkning huvudorsakerna till varför detta skedde. När Israels arabiska grannstater förklarade krig 1948 – istället för att acceptera 1947 års delningsplan i FN som hade skapat en palestinsk stat – uppmanade dessa den arabiska/palestinska befolkningen att ge sig iväg och lovade att de skulle kunna återvända hem sedan man utplånat den nyfödda Staten Israel. De misslyckades, och allt sedan dess har arabstaterna utnyttjat de palestinska flyktingarna som ett medel för att sätta press på Israel, istället för att integrera dem i sina länder och ge dem fulla medborgerliga rättigheter.
Sist och slutligen stödjer Björnson BDS-rörelsen, en rörelse som den svenska regeringen uttalat sig mot och som bland annat hälften av USA:s delstater tillsammans med världsledare som Angela Merkel offentligen deklarerat är antisemitisk. Studier som nyligen gjorts visar att universitet där BDS-rörelsen finns närvarande uppvisar högre nivåer av antisemitiska incidenter är de univsersitet där rörelsen inte är aktiv. BDS-rörelsens målsättningar är tydliga: att demonisera, nedvärdera och delegitimisera endast den judiska staten, Israel. Såsom rörelsens grundare öppet tillstått, syftar rörelsen till att skapa en palestinsk stat istället för Israel – inte sida vid sida i fred.
Att en organisation som Palestinagrupperna kan få statsunderstöd i Sverige är obegripligt. Dess huvudsakliga existensberättigande förefaller vara att sprida hatiska attityder mot Israel och att förhindra och motsätta sig alla former av samarbete och samlevnad mellan israeler och palestinier. Det är dags för den svenska regeringen att sluta finansiera denna radikala organisation som står i vägen för fred.